Bättre sent än aldrig...

Nu är jag här igen. Dagarna går så fort att månaderna knappt syns i almanackan känns det som.

Lilleplutten är en stor plutt. Han tycker det är kul att gå till dagmamman, han utvecklas hela tiden. Nu har han t ex börjat sitta på toa! Stolt som en tupp sitter han där med en bil och river toapapper till snö.

Idag var jag på kören igen efter dunderförkylningen. Alltid lika roligt att sjunga. Snart är det första advent och det är så härligt just den söndagen. Stämningen i kyrkan är härlig och alla är glada. Längtar.

Apropå advent så är det stört omöjligt att hitta just de! gardinerna jag vill ha i vardagsrummet till jul. Att jag inte vet hur de skall se ut är en bisak, de finns ju ändå inte!

Nej nu skall jag få lite massage av gubben. Min värkande arm sitter fortfarande fast men det känns ibland som om den skulle behöva skruvas av och lämnas in på service.

Ajöss.

Det var ju det jag sa...

... jag har aldrig ens kunnat fylla en dagbok. Hur skall jag då kunna vara en pålitlig bloggare?

Men sedan sist har allt och inget hänt. Lämnade herr V hos dagmamman i måndags, fem minuter efter att jag gått hade han druttat omkull och landat på en leksaksbil med pannan. En halv pingisboll och ett sår mitt i blev resultatet. Han växer så det knakar och fötterna är i vägen för det mesta, speciellt när han har bråttom.

Vi har klarat av första barnomsorgsförkylningen, det sägs vara kring 400 baciller som skall klaras av så nu är det bara 399 kvar.

I vårt nyrenoverade badrum läcker fortfarande toaletten och experterna kliar sig i huvudet...

Har införskaffat ny klädställning till hallen, det blev toppenbra. Mer plats för både jackor och skor.

Tjoflöjt.